FINNS DET HOPP OM FRED?

För några dagar sedan kunde man se två regeringschefer mötas i Ingenmansland; ett demilitariserat område mellan deras respektive länder. Syftet med mötet var att påbörja en ny tid med öppenhet och respekt för varandra. Ett formellt fredsavtal skulle skrivas.

Det var magiskt och gripande att se de båda statscheferna omfamna varandra efter 65 års fiendskap och total isolering från varandra. Nordkoreas diktator Kim Jong-un och Sydkoreas president Moon Jae-in hade inlett ett historiskt möte! Klockan 02.29, svensk tid, skakade de hand i den demilitariserade zonen. Sedan gick de hand i hand över stilleståndslinjen  - efter ett spontant initiativ från Kim.
– Det var jättelätt att korsa gränsen och det tog oss 11 år att komma hit, sa Kim Jong-un när mötet började. Han hade tydligen insett att detta historiska steg hade kunnat göras tidigare, bara viljan hade funnits. Ännu finns i båda länderna medborgare som har släktingar på andra sidan den gemensamma gränsen.


Tänk vilken glädje det kan bli, om vi får se samma sak hända på Koreahalvön, som i öst -och västtyskland, att gränsen plötsligt öppnas och människorna åter kan få möta sina kära.  - Det är faktisk helt möjligt efter ett sådant här möte mellan två statschefer.


I alla tider har krigshärar roffat åt sig landområden, som de sedan betraktat som sitt och sedan bevakat gränsen för intrång från folk från andra nationer. Så har det sedan kunnat fortgå, ända tills en större och mäktigare krigshär kommit och tagit över. För det mesta åtföljt av enorma förluster i människoliv.  


För mig finns inget vackrare och mer berörande än att se när människor försonas efter långvarig, och för all del även kortvarig, konflikt.  Att får höra orden : ”Kan du förlåta mig?”, är bland de vackraste ord som finns. Men för att komma dit, till den plats, när man får kraft att säga de orden, måste man backa och ge efter på sina absoluta villkor. Man måste helt enkelt vara beredd att både ge och ta.
Sverige översvämmas av flyktingar, som tvingats fly från sina hem, bara för att  en maktmissbrukande statschef vidhåller sin egen version av hur ett land ska styras och vilka som ska ha rätt att bo i landet. För att nå sitt mål är man beredd att slå landet i spillror och till och med  gasa ihjäl en del av landets egen befolkning.


Jag skulle vilja höra en sådan statschef offentligt säga: ”Förlåt mig, kom tillbaka hem. Jag hade fel.” Kim Jong-un antyder att han faktisk skulle ha kunnat tagit detta historiska steg redan för 11 år sedan.
Bästa receptet för att få ett land att blomstra är att ge så många som möjligt arbete, och att alla betalar sin skatt. Att slå sönder allt av värde: Byggnader, infrastruktur med vägar, el och vattennät, är nog det absolut sämsta man kan göra, för en nations välstånd. Att dessutom jaga bort miljoner av välutbildade och arbetsdugliga människor i landsflykt, torde inte göra saken bättre.


I Skriften kan man läsa följande visdomsord: ”Högmod går före fall”, något som säkert kommer att visa sig även här, när den egna högmodiga prestigen har fått gå före landets bästa. Det stora fallet torde inte vara långt borta. Jag bara undrar: Varför visar maktens herrar så sällan upp en normal portion visdom? Det finns idag mer än 60 miljoner flyktingar i världen, varav de flesta är internflyktingar i sitt eget land - just på grund av terror, våld och maktmissbruk. 


För oss som arbetar med att hjälpa människor i nöd kan det ibland kännas lönlöst att hjälpa en enstaka fattig familj till ett bättre liv, när maktens herrar samtidigt saboterar massor av andra familjers lycka och välstånd, genom att bomba sönder deras hus och hem. Det tycks aldrig ta slut på eländet. - Men ändå: När vi ser den glädje vi ger till våra fadderfamiljer. Familjer som får mat på bordet och kan skicka sina barn i skolan. Då känns det ändå nödvändigt att fortsätta kampen.


Fram till idag har vi ,genom våra faddrars försorg, kunnat duka fram mat på familjernas frukostbord till ett värde av 10 miljoner svenska kronor.  När man ser till detta faktum, känner vi att vi ändå har en meningsfull uppgift! Välkommen du också att hjälpa oss nå ut till de absolut fattigaste.


Ha en trevlig sommar! 


Allan Widarsson
Ordförande i HTLI

 

Ur NyhetsForum nr 2, 2018